Dag 12

Dag 12: Fortfarande vansinnig hosta. Vad fan är det här...?
"Det är den obligatoriska influensan, snart i en stad väldigt nära dig!"

Jag får inte sova om nätterna, aptiten är som bortblåst och på morgonen jobbar jag stenhårt med att hosta upp slemmet som sitter som...berget!! Sen efter ca 20 minuters non-stop hostande kan jag starta dagen liksom.

Om en vecka flyttar jag in på Fridhemsplan, för en vecka, då jag ska passa Damóns katt Dostojevkij medan husse gör ett besök i Berlin. Det ska bli mysigt! Jag har saknat att ha djur omkring mig så jävla mycket.

Tänkte passa på att lägga upp en bild på rosorna nu när tatueringen äntligen är läkt. Det är gudomligt att kunna sova på mage igen. Jag ska aldrig göra nåt så dumt igen! ;)

Imorgon bär det av till Södertälje igen, jag blir väl där 4-5 dagar..  Det ska bli skönt med en helg utan alkohol. Eller ja, mindre alkohol. Har inte ekonomi för det heller. Så en lugn helg är precis vad jag behöver. Snart dags att åka hem till norrland igen. ♥

Dagens låt: Hardcore Superstar - We don't celebrate sundays

100 år sen sist, igen

Jag har varit lite frånvarande nu igen. Jag antar att jag är en "periodare" när det gällar bloggandet med. Precis som med allting annat!

What's up?
Jag är sjuk. Fruktansvärt sjuk. Döende. Förkyld...
Har varit strandsatt i Södertälje sen i lördags, och det har känts förbannat bra, även om Mika tagit ut sin fulla rätt på mitt energiförråd. Imorgon är det tillbaka till allvaret igen, med förbannat blandade känslor.

Dags att slänga på en ny kanna te och frossa halstabletter.

Over and out

Ålen

Jag undrar varför det alltid ska vara så problematiskt att träffa nya människor. De som man pratar med över internet då, tänker jag. Det är en helt annan grej om man springer på nån ny nånstans ute. För då var det aldrig planerat, och jag hinner inte bygga upp diverse vanföreställningar eller obekväma situationer. Jag antar att jag helt enkelt tycker om att låta saker och ting ta tid. Jag har bråttom med mycket, med definitivt inte med sånt. Sen är jag verkligen bedrövligt dålig på att bara säga "nä, jag är inte speciellt intresserad av att träffas just nu, men gärna nån gång framöver", det är väl mest folks reaktioner som skrämmer mig. Jag vet att somliga är riktigt dåliga på att ta ett nej, även om man försöker att säga det på bästa möjliga sätt. Då har jag fått för mig att det är bättre att ge ett "halvdant ja" istället, för att sedan ångra mig och ställa in. Jag menar, jag är oerhört social. Men bara med dom jag redan känner.

Marcus

Jag har tappat räkningen för hur många gånger du varit min superhjälte,
och jag vet inte om jag nånsin kommer att kunna återgälda ens hälften av alla gånger du hjälpt mig.
Men jag kan lova dig en sak...
Jag ska göra mitt bästa! :)

Upptagen April

Jag vet att jag inte behöver kliva upp ur sängen alls idag... Men det känns ändå som att jag åtminstone borde försöka åka en sväng in till stan. Den här månaden har jag verkligen inte tid med något annat än massa måsten.
Påskhelgen blev verkligen bättre än förväntad iaf. Jag hade extremt jäkla roligt och träffade folk jag inte sett på ca 4 månader. Den energin kommer att räcka månaden ut! :)

Sen står jag inför ännu ett jättestort beslut. Om flytt.
Och jag vet vad jag egentligen borde välja. Jag ska bara vara klok nog att välja rätt också...
Det ligger som tur några månader framåt, men jag måste ju sätta igång och planera ifall att jag flyttar.

Tabben

Jag ville testa de nya bloggstilarna, så jag uppdaterade mig själv till PRO. Simsalabim! Så var man plötsligt fast med den nya designen och kunde inte byta tillbaka till sin gamla...
Jag har förvisso snackat över 1 års tid nu att jag ska fixa till min design. Men eftersom min dator beter sig som att den vore från tidigt 90-tal så har motivationen varit noll.

Äh, det får se ut så här en stund.

Annars?

Känslomässig berg&dalbana. Fast bara ibland. Och jag undrar; vafan är grejen? Jag gillar inte att inbilla mig att det känns helt ok. För att sedan drabbas av värsta ångest-vågen.
Jag är glad att jag fick Celia på köpet. Det hade känts förjävligt om vi inte kunnat fortsätta vara vänner bara för att den här relationen inte höll. Så till helgen ska jag ut och svepa några glas och fira hennes 25 årsdag.

I gave my all

Större insats än så hade jag aldrig lyckats med. Jag går inte ur det här och känner: Kanske om jag hade anstängt mig lite mer. Kanske om...
Jag gav allt jag hade, och förmodligen lite där till. Det är skönt att känna det. Att problemet inte satt i mig.
Det är en fin person, som de flesta andra människorna är som jag träffar. Cuz stupid people ain't my thing.

I vanliga fall brukar det ju ta tid att repa sig efter ett uppbrott med någon man tyckt väldigt mycket om.
Men jag tror inte att jag behöver nån "reparationstid" för det här. Okej, om det var hos mig problemet låg. Att jag hade tabbat mig eller gjort väldigt mycket fel under förhållandets gång. Men jag vet att jag gjorde en helhjärtad insats och satsade fullt ut på detta. Jag kan känna mig nöjd, gå vidare och le en smula inombords för att jag fått lära känna en fantastiskt snäll och godhjärtad kille.

Hoppla!

Motvind eller medvind?

Trots de knepiga omständigheterna känns det ändå rätt bra. Ska jag tolka det som att det blev till det bästa till slut? Sen är det så klart att den känslan pendlar förbannat mycket. Ibland så mycket att jag inte riktigt känner vad som är 'bra' och vad som är 'dåligt'. Jag vet förmodligen inte heller vad jag vill. Och det känns bara fel. För man vet om det är rätt. Det känns och slår aldrig fel. Iaf inte i mitt fall. Jag har alltid kunnat känna om det här bara är "något för stunden" eller om det verkligen är den äkta varan. Jag var säker i början, och otroligt målmedveten. Nu vet jag inte ens varför jag gör det här längre. Och målet är som bortblåst.
Usch, vad deppigt allt låter! Men jag när bra. Det ordnar sig.

Lana Del Rey

Jag är helt besatt i denna kvinna. Jag lyssnar inte på annat just nu, och jag tror folk börjat tröttna på mitt enformiga musik-beteende. Men när jag väl hittar något som jag gillar, måste jag missbruka det till den grad att det inte är roligt eller bra längre. Att portionera ut saker och ting i små doser driver mig enbart till vansinne. Jag menar, föreställ dig att du är på kalas, och någon skär upp en liten bit av din favorit-tårta, och den är bra mycket mindre än den enorma bit du själv skulle lagt på ditt fat. Fy fan!
Känner att det är dags att rata ciggen totalt nu. Rethosta om nätterna, vidrig andedräkt och ur-usel kondis. Ovärt...

Blue Jeans

Love you more
Than those bitches before
Say you'll remember, oh baby, say you'll remember
I will love you till the end of time

Snällheten

Ibland finns det inga gränser för hur snäll och tillåtande jag kan vara. Det biter en i röven tillslut. När folk tar en förgivet. Det måste finnas balans i det mesta. Det har det verkligen inte varit den senaste tiden. Distans, det får en att öppna ögonen.
Tack mina vänner, tack för att ni är dom finaste som finns!

En septum rikare

Här kommer bildbevis!
Jag var så säker på att det skulle göra svin-ont, men det kändes knappt. Läppen var sju resor värre att göra. Jag är hur sol helst väldigt nöjd med den :)

Premiär med Cat

Cat smakar sitt livs första semla. Hon gillar! Det gjorde vi andra med. Förra årets semelbak sög verkligen. Jag hade alldeles för mycket mjöl i och lät dem jäsa för kort stund. Note to self: 12dl mjöl, inte 15. Och 60 min jästid, inga men!!!

Drömmen om Ebay

Inatt vaknade jag av att det var tyst i huset. Och Mathias låg inte i sängen.
Så jag gick ner för att kolla om han somnat i soffan. Mycket riktigt. Han sov i soffan. Jag väckte honom och sa följande: Skulle Gurra komma över nu, eller har ni ställt in?
Matte: Ja, jag såg en annons nyss. Med hans huvud.
Korina: Va? (skrattar helt hysteriskt)
Såg du en annons med Gurras huvud?
Matte: Ja. Jag fattar inte vad som är så jävla kul. Jag såg den nyss. (slumrar till igen).

Ok, Matte har definitivt suttit liiite för mycket vid Ebay den senaste tiden :D

Läskigt

Jag får verkligen brottas med mig själv.
Misstänker även att det är därför jag röker så förbannat. Lagt ner snuset, tagit upp ciggen, smart...
Avskyr att inte veta vart saker och ting är på väg. Jag har väldigt svårt för att bara njuta av "nuet" i dessa lägen eftersom det troligtvis bor ett litet kontrollmonster inom mig. Egentligen borde jag bara slappna av och njuta av åkturen, men jag antar att jag blivit en smula rädd sen senaste svängen. Jag ska åtminstone försöka att inte tänka så mycket på det. Det blir vad det blir. Och det blir bra oavsett!